Stockholm Marathongruppen Folksam
Hem
Att springa ett långlopp
Före loppet
Under loppet
Efter loppet
Fråga doktorn
Vad är en skada?
Återvända till idrott efter skada
Smärta - symptombehandling
Muskelsträckningar
Stressfrakturer
Ljumskproblem hos löpare
Knän och löpning - generellt
Runner's knee
Jumper's knee
Underbensproblem hos löpare
Hälsporre
Fotledsstukning
Skavsår och blåsor (SoB)
Skoval
Andningsbesvär
Anemi hos löpare
Förkylning och träning
Mag-tarmsymptom vid löpning
Överträning
Efter-graviditets-träning – EGT
Instruktionsfilmer för töjning
Länkar
Kontakt
Underbensproblem hos löpare

Underbensproblem med smärta hos löpare är tyvärr ganska vanligt, men går att förebygga. Problemet är att veta vad orsaken är. Det finns minst 4 "externa" orsaker till dessa:

  1. Snedbelastning (t ex på grund av träningsfel eller ofördelaktigt löpsteg)
  2. För snabbt ökande belastning (inklusive för snabb ändring av träningstyp)
  3. Skor (otillräckliga eller felaktigt utformade)
  4. Underlag (framför allt vid byte av underlag eller löpning på sned vägbana)


Medicinskt ser man tre huvudtyper av skador/diagnoser hos löpare med
underbensproblem, nämligen

*stressfraktur,
*muskelinflammation,
*compartmentsyndrom och
*äkta benhinneinflammation (tensionsperiostagi).

Stressfraktur
Stressfraktur uppstår när skelettet utsätts för hård, monoton och ensidig träning, och vanligast är detta i underbenet. Upp till 10% av långdistanslöparna drabbas av stressfraktur förr eller senare.



Muskelinflammation
Muskelinflammation drabbar ofta den djupa vadmuskeln, soleus. Förväxlas ofta (även av läkare) med benhinneinflammation, och är minst lika vanligt som detta. Beror på överbelastning.



Compartmentsyndrom
Compartmentsyndrom innebär att det av något skäl blir trångt för musklerna inuti någon av de säckar (compartment) som innesluter dem, varvid syrebrist ger smärta då musklerna belastas. Orsaken är överbelastning av den muskelgrupp som drabbats.

Benhinneinflammation
Äkta benhinneinflammation, tensionsperiostagi (ont i benhinnan), är en reaktion på belastning, stress, med inflammation och smärta i benhinnan, vanligast över underbenets mitt. Det som kallas för benhinneinflammation är inte sällan i stället muskelinflammation i den djupa vadmuskeln där den ligger an mot skenbenet. Båda tillstånden kan förekomma samtidigt. Stressen indikerar allvarliga problem, och kan så småningom följas av stressfraktur.



Behandling
Vilken av dessa diagnoser som är aktuell påverkar vilken behandling som bör sättas in. Skoilägg är ingen bra behandling för stressfraktur, och inte heller rätt behandling om träningsfel är orsaken till besvären. Inte heller hjälper det med koordinationsträning om problemet är att man ökat löpningen på asfalt för snabbt.

En kunnig idrottsläkare eller naprapat/sjukgymnast undersöker och bedömer om "de fem grundkvalitéerna" (kondition, styrka, uthållighet, koordination, smidighet) räcker till för de krav löparen ställer på sin kropp. Dessutom undersöks om det finns någon ofördelaktig knä-, fot- eller fotledsställning (som behöver korrigeras), samt en bedömning av löptekniken och befintliga skor.


Löpteknik
Löpteknikbedömning bör utföras av idrottsläkare/naprapat/sjukgymnast eller tränare med särskild kunskap och erfarenhet av detta. Vid mer än lätta besvär räcker inte videopåtittning av löpsteget som utförs i skoaffärer, även om den också kan ge vägledning. Den analysen syftar f f a till att hjälpa till vid skoval. Pronation, inåtvridning i löpsteget, förekommer hos 80% av vuxna, är därmed svårvärderat, och är bara ett av många möjliga problem i löpsteget.

Detta brukar utmynna i olika råd och instruktioner hur man bör behandla, t ex särskild träning av de kvalitéer som inte når upp till kraven. I fallet med stressfraktur skall detta bedömas av ortopedläkare, något man behöver få remiss till av idrottsläkaren eller husläkaren. Stressfakturer i underbenet har en tendens att bli komplicerade och behöver lång frånvaro från löpbelastning för att läka bra. Under tiden som frakturen läker behöver rehabilitering sättas igång och syfta till att underhålla de 5 grundkvalitéerna (länk till ”vad krävs för att idrotta), och förbättra de brister men upptäckt i genomgången ovan.

Som man nu kan förstå räcker det inte, vid mer långvariga problem, med att uppmärksamma eventuella fot- och fotledsvinklar och ordinera skoilägg. Det finns ingen standardåtgärd som botar allt, utan man måste ta varje individs problem på allvar och göra en seriös bedömning för att komma fram till rätt åtgärd, som syftar till att åtgärdas orsaken till besvären.

De flesta problem och skador löser sej av sej själv och behöver ingen genomgång hos idrottsläkare (eller motsvarande). Men långvariga underbensbesvär, mer än 3-4 veckor, leder oftare till att löparen helt slutar med löpning för att undvika besvären, något som kan undvikas med rätt diagnos/analys och rätt ordinerad behandling.


Hälsenebesvär hos löpare
Smärtande hälsenor är ett vanligt problem för många löpare. Besvären drar ofta ut på tiden, "trots behandling", av det skälet att man inte behandlat rätt sak eller otillräckligt.



Se till helheten
Hälsenan är en central struktur i länken som bildar den rörelseapparat man använder vid löpning, och blir därmed också utsatt för stor och varierande belastning. Man bör därför inte se själva hälsenan som "den krånglande delen" utan se till helheten, då skadeorsaken oftast inte sitter lokalt. En skada uppkommer som följd av att man överskridit sin förmåga i något eller några avseenden; koordination (muskelsamspel/balans), stabilitet, olika styrkekvalitéer (uthållig, explosiv, koncentrisk och excentrisk styrka), och smidighet. Löptekniken avgör hur mycket av dessa förmågor man förmår använda. Om löptekniken ligger på för låg nivå krävs mer av förmågorna, och vice versa.

Sin förmåga kan man överskrida när det ställs ökande krav, om kraven ökar snabbare än förmågan hinner med, t ex när man börjar löpträna, när man byter löpträningsprincip, underlag, eller för snabbt inför andra nya moment i löpningen.


Rätt styrka
Största kvalitetskraven hos löpare ställs på muskelsamspelet (koordination), på rätt styrka och på smidighet. Kompletterande träning till löpning bör därför innehålla dessa ingredienser på tillräckligt hög nivå, i synnerhet om man vill öka sin prestationsförmåga, om man vet om att man har brister eller om man har skador. Om man vill testa sina förmågor kan man göra detta hos sin idrottsläkare eller löpspecialist (idrottsnaprapat eller sjukgymnast med löparinriktning).



Individuell behandling
I det enskilda fallet behöver man göra en seriös bedömning för att räkna ut vad som är bäst att träna, eftersom förmågorna och löptekniken skiljer sej mycket åt mellan individer. Generellt behöver löpare träna sin koordinationsförmåga (muskelbalans i fotleder, knän, höfter och bål), och/eller sin koncentriska och excentriska styrka, och dessutom se till att ha tillräcklig smidighet i vaden för det som löpningen kräver, genom stretching. Vila är sällan aktuellt, eftersom det inte åtgärdar orsaken och dessutom riskerar att försämra dina förmågor. Dina besvär försvinner när orsaken åtgärdas.