Stockholm Marathongruppen Folksam
Hem
Att springa ett långlopp
Före loppet
Under loppet
Efter loppet
Fråga doktorn
Vad är en skada?
Återvända till idrott efter skada
Smärta - symptombehandling
Muskelsträckningar
Stressfrakturer
Ljumskproblem hos löpare
Knän och löpning - generellt
Runner's knee
Jumper's knee
Underbensproblem hos löpare
Hälsporre
Fotledsstukning
Skavsår och blåsor (SoB)
Skoval
Andningsbesvär
Anemi hos löpare
Förkylning och träning
Mag-tarmsymptom vid löpning
Överträning
Efter-graviditets-träning – EGT
Instruktionsfilmer för töjning
Länkar
Kontakt
Fotledsstukning

Det viktigaste vid fotledsstukningar är att OMGÅENDE linda foten hårt, så hårt man kan och törs, och ha denna hårda linda med foten i högläge, helst minst 1/2-1 timme. Varje minuts fördröjning av detta ökar blödningen runt skadan, vilket kan förlänga rehabtiden med flera veckor.

Kyla/Cold Pac kan också hjälpa till att förhindra blödning, men tillför inget väsentligt till den elastiska lindan, och är dessutom krångligt att ha med på löprundan. Behåll lindan på men något mindre hårt lindad åtminstone det första dygnet. Kryckor skall användas i yttersta nödfall, endast under det akuta skedets första 5-6 dagar, helst inte alls, så att man snabbt börjar belasta, förutsatt att det inte finns något benbrott. Om detta inte går, eller smärtorna är för stora, bör man söka läkare för att få röntgen av fotleden utförd.



Balansplatta
När den akuta fasen är över, olika lång tid beroende på skadans storlek, och man kan belasta fullt ut, bör man börja med särskild träning. Träningen består i koordinationsträning av fot och underben, till exempel på balansplatta eller balanskuddar - träningsschemat skall vara individanpassat. Om koordinationsträningen uteblir har man upp till 50% risk att råka ut för en ny stukning efterföljande 3 månader. En god idé för löpare är att ha med en stark elastisk linda under löprundan ifall man själv eller annan löpare råkar ut för denna alltför vanliga skada.



Koordinationsträning
Att löpare drabbas har mycket att göra med att koordinationsförmågan inte räcker till för de höga krav man utsätter sig för. Genom att träna denna förmåga i förväg kan man framgångsrikt slippa stukningar och därmed hålla sig på banan. En positiv effekt av den koordinationsträningen är att löpsteget blir mer ekonomiskt, vilket är avgörande för både prestation (ditt "pers") och för att slippa skador.