Stockholm Marathongruppen Folksam
Hem
Att springa ett långlopp
Före loppet
Under loppet
Efter loppet
Fråga doktorn
Vad är en skada?
Återvända till idrott efter skada
Smärta - symptombehandling
Muskelsträckningar
Stressfrakturer
Ljumskproblem hos löpare
Knän och löpning - generellt
Runner's knee
Jumper's knee
Underbensproblem hos löpare
Hälsporre
Fotledsstukning
Skavsår och blåsor (SoB)
Skoval
Andningsbesvär
Anemi hos löpare
Förkylning och träning
Mag-tarmsymptom vid löpning
Överträning
Efter-graviditets-träning – EGT
Instruktionsfilmer för töjning
Länkar
Kontakt
Skoval ur medicinsk synvinkel

Den led som bär upp mest belastning i kroppen är fotleden. Foten är bokstavligen grunden för all rörelse, och problem där leder ofta till problem även på andra ställen, såsom knäleder, höftleder och rygg. Till och med nackbesvär och huvudvärk kan i vissa fall härledas till fötter och fotleder.

En av de vanligare orsakerna till löparskador är valet av skor. När en skada eller besvär väl är faktum kan man missledas att se enbart till det aktuella besväret, t ex en seninflammation, och glömma bort att undersöka orsaken, som ibland handlar om valet av skor.

Inom löpning har möjligheten att välja olika typer av skor formligen exploderat det sista decenniet. Både urvalet av olika typer av skor och tekniska principer för att anpassa skorna till aktiviteten har ökat dramatiskt. Nu finns skor som specialdesignats för nästan varje typ av löpteknik och fottyp. Dessutom finns möjlighet att välja olika typ av sko beroende på kroppskonstitution och hur foten rör sig i det enskilda fallet. Allt detta är bra, men förutsätter att konsumenten och säljaren har ganska stor kunskap om vad som krävs för den specifika idrotten. Dessutom varierar fottyperna mer än utbudet av skotyper.



Grundkrav
Skon skall vara ett effektivt skydd mot påfrestningar som annars skulle skada foten. Det ger individen möjlighet till aktivitet och prestation som inte skulle gå att utföra annars. Kulturellt är fot och sko intimt förknippade, men mekaniskt är de två olika system. Dessa system måste vara i harmoni under mycket varierande betingelser, och konflikter mellan systemen utlöser ogynnsamma krafter som leder till skador. Även när det gäller löparskor är dock det kulturella i form av det rådande modet av stor vikt, och påverkar både skons design och funktion, ofta tyvärr på bekostnad av funktionen.

Skovalet bör innehålla fyra komponenter:
-anpassning till fotformen (skon skall passa foten, inte tvärt om),
-belastningskrav,
-dynamiska krav och
-fotens miljö beträffande temperatur och fuktighet.

Olika sätt kan väljas för att lösa samverkan mellan fotens och skons mekaniska egenskaper. Ena ytterligheten är den mjuka och eftergivliga skon som i minsta möjliga mån hindrar fotens kraftutveckling, t ex skor för jazzbalett, höjdhopp etc. I detta fall är skons mekaniska egenskaper nästan försumbara. Den stela, oeftergivliga skon är andra ytterligheten och håller foten statiskt fixerad för att ge största möjliga stabilitet, t ex skridskor eller slalompjäxor.



Fotformen varierar
Fotformen varierar inte bara mellan olika individer, utan också mellan befolkningsgrupper och vilken typ av idrott som utövas, det sistnämnda sannolikt p g a viss selektion. Därför kan t ex skor som tillverkats i Asien vara anpassade till denna befolknings fottyp, vilket ibland inte passar den genomsnittliga europeiska fottypen (om någon sådan existerar).



Olika typer av skor
Olika typer av skor har konstruerats och säljs för olika typer av rörelsemönster. Vissa fötter har i sitt löpsteg en tendens till inåtvridning och vissa andra tvärt om, vilket kan motverkas av att låta skon luta åt ena eller andra hållet i stegavvecklingen, i de fall där det ger besvär. Mätning av hur den enskilda foten rör sig kan idag ske på fotkliniker och på välsorterade sportskoaffärer med särskilt utbildad personal.

En för kort sko kan ge tryck som gör att mjukdelarna permanent kan förändras, såsom nagelförträngningar, tåfelställningar, hammartåfelställning och skelettpåverkan. För lång sko ger snubblingstendens med risk för stukningar och ofördelaktiga hävstångseffekter med risk för skador i mellanfot och tåleder. Foten måste också på bredden få plats i skon, vilket är det vanligaste fabrikationsfelet då de flesta skor är för smala. Följden blir då cirkulationsproblem i foten med smärtor vid användandet, samt felaktig fotställning och stegavveckling. En för bred sko å andra sidan ger instabilitet i sidled och snubblingstendens med risk för fotledsstukningar. Den viktigaste principen är att ju större yta av foten som ligger an mot underlaget och får stöd, desto bättre ur fothälsosynvinkel. Ilägg i skon, såsom dämpande innersulor och specialanpassade fotbäddar syftar just till detta.



Sulan
Sulan är den del av skon som utvecklats mest. Sulan är också en av huvudorsakerna till de vanliga besvären från fot och fotled. Sulan bör vara anpassad till de påfrestningar och krav som ställs. Den bör vara tillräckligt dämpande i steget, men samtidigt tillräckligt stabil och fast för att inte förlora sin funktion. Dämpningskravet bör vara större i de idrotter där frekvensen av påfrestningen är stor, t ex vid jogging, gång och löpning, och i aktiviteter med lägre frekvens, t ex styrketräning, kan stabilitetskravet få överväga. En annan viktig sak att tänka på är sulans främre del och häldel. Vid aktiviteter med hög frekvens är dämpning viktig inte bara i häldelen utan också i framfoten. En mängd olika system har utvecklats för att dämpa steget i hälen men mycket lite har gjorts för dämpning av framfoten, vilket får följder i form av skador.

Ett sätt att förbättra dämpningsförmågan utan att stabiliteten försämras för mycket är begränsade dämpningszoner i sulan. Dessa utformas på olika sätt, t ex som gelkuddar, luftkuddar eller mjuka plaster i bikakeform. Nackdelen är att dämpningsförmågan ändå är begränsad, och alternativet är såsom alla kompromisser på bekostnad av båda funktionerna, stabilitet och dämpning. Ett annat sätt är särskilda dämpande helsuleilägg i skon. Dessa finns också enligt olika principer och med olika bra effekt på dämpning och stabilitet. Fördelen är att iläggen kan flyttas mellan olika skor och att de är stabilare än de dämpningszoner som placeras i sulan, då de anpassar sig bättre till fotens egen form. Sulans yta är också viktig och förorsakar inte ofta allvarliga skador. En för glatt sula, som har för liten friktion mot underlaget är kan dels sätta ner prestationsförmågan och dels ge upphov till halkning med stukningar och benbrott som följd. En sula med hög friktion, t ex fotbollsskor med dubbar, ger å andra sidan upphakningsrisk med ligamentskador som följd, t ex främre korsbandsskador i knäleden.

Ett annat problem kan vara skons anpassning till fotryggen och hälsenan. För en sportsko krävs även där stabilitet i materialet samt följsamhet mot fotens form. Här är det dock lättare att få en bra lösning då påfrestningen på fotryggen och materialet är mycket mindre och urvalet av material desto större. Hälkappans utformning är också viktig, då den ibland genom mekanisk nötning och tryck ger seninflammationer och sårbildning.



Strumpor
Till slut kan man konstatera att strumpan på foten är länken mellan de olika mekaniska system som foten och skon utgör. Glidningen mellan fot och strumpa bör vara obetydlig och strumpan skall ligga still på foten. Ofrånkomliga förskjutningar mellan sko och fot bör ske mellan strumpa och sula, så att friktion mot huden med skavsår som följd inte uppstår. Den bildade friktionsvärmen som uppstår avleds genom luftväxling i strumpans porositet. Om m an går utan strumpa i en sko och den svettfuktiga huden klibbar vid innersulan blir den utvecklade friktionsvärmen hög och värmeskada med blåsbildning uppstår.



Pris och skokomfort
Skovalet styrs ofta av helt andra principer än vad de ska användas till. Modet varierar och påverkar priset i hög grad. En vanlig erfarenhet är att priset inte är särskilt förknippat till bra funktion, utan av just utseendet. De olika principerna för dämpning i sulan skiljer sig inte nämnvärt när det gäller dämpningseffektivitet, utan är mer uttryck för det intresse som konsumenterna visar för nyheter. Däremot verkar det finnas en viss koppling mellan skokomfort och pris, där de billigare skorna förlorar, men därmed inte sagt att dyra skor är mer komfortabla, bättre eller sämre. Sannolikt lönar det sig dock ur fothälso- och prestationssynvinkel att betala något mer för skor som passar än att vinna en liten summa på skor som innebär kompromisser.